Toto, jag tror inte att vi är i Kansas längre

Satan i gatan va jag har längtat efter att få skriva den raden. Och jäklar va jag har tjatat om den raden med mina stackars sputniks. Jag kan härmed lägga upp den här bilden:

Även om Östra Colorado ser precis lika dant ut som västra Kansas är det skönt att veta att allt gräs och allt det platta kommer att bytas ut inom några dagar. Snart kommer jag kunna se berg vid horisonten, berg som ska bestigas.

Resesällskapet har varierat de senaste dagarna. Dean är min ständige följeslagare. Vi åkte ifrån de tre tjejerna för ett par dagar sedan men igår han de ikapp oss igen. Jag är glad för allt sällskap jag kan få i de här ödsliga vidderna.

Vi har avverkat några riktigt absurda kilometerantal de senaste dagarna. En 160 km dag och en 180 km dag staplade på varandra. Som ni säkert förstår så var vi alla sugna på att få Kansas avklarat. 

I går sov vi på ett skönt ställe. Någon typ av ungdomskyrka som öppnade upp sina lokaler och släppte in trötta och hungriga cyklister. Min första dusch på flera dagar så med det var jag väldigt nöjd.

I natt sover vi alla i en husbil som står placerad i Ordway i Colorado. En australiensisk dam har öppnat upp sitt hela hem för cyklister. Inte bara får vi duscha utan även tvätta våra kläder och laga riktig mat. I morgon har vi alla en vilodag i Pueblo då ska jag skriva lite mer utförligt om de senaste dagarnas äventyr. Men just nu står det en stor skål med glass framför er uttrampare som distraherar honom från hans författarambitioner.