Rock me mama like a wagon wheel

Ok, jag skriver det nu så har jag det gjort. Kansas är en jävla svettig armhåla. Jag mötte ett par som precis cyklat igenom här. De beskrev Kansas som : Hur kan någon bo där, och varför? Jag kan såhär mer än halvvägs igenom bara hålla med. Kansas är platt, rakt och om man inte är perverst intresserad av stora majsodlingar jävligt tråkigt. Om man har tur och har medvind så kan det vara riktigt tillfredsställande att tillryggalägga ruskiga kilometerantal. Men det finns väldigt många andra riktningar som vinden kan blåsa från än precis bakifrån. Och så är det mellan 40 och 45 grader varmt här just nu. Sa jag att vinden blåser? Har jag berättat att det är varmt. Majs, just ja, jag måste ju berätta att det finns en väldans massa majs här.

Tror att den här bilden beskriver läget ganska bra:

Eller kanske en bild på en snickers som smält i min väska: 

Klockan ringer 03.30, en sömnig Uttrampare packar ihop sina saker. Äter sin frukost och ger sig av utefter vägarna. Att gå upp ruskigt tidigt är ett bra trick om man vill undvika den värsta värmen och framför allt de värsta vindarna. När man vet att man bara ska titta på en rak väg och majs hela dagen och det enda spännande är om vinden kommer vara till fördel eller nackdel är det svårt att hålla humöret uppe. JAg har längtat efter att få fortsätta cykla varenda dag. Men inte här. Jag vill bara ha dagarna avklarade.

Jag är oerhört glad att jag inte är ensam på de här vägarna. Dean har blivit en riktig vän och vi brukar skratta oss till magknip i slutet på dagarna. Till råga på allt har vi teamat upp med tre tjejer. Här ser ni mitt crew för tillfället när de lagar mat på prärien vid den nutida lägerelden:

Mina nya färdkamrater heter Katie, Kersten och Lauren. Man kan kolla in deras blogg här: The localmotive bike tour. Det kan tänkas att det dyker upp en eller annan uttrampare där snart.

Jag gillar verkligen de tidiga morgnarna, eldflugor, svala vindar och soluppgång. Framför allt slipper man se all jävla majs.

På vägarna försöker vi hålla humöret uppe så gott det går. Det har blivit en hel pratande för sig själv och en massa konstiga sånger som ploppar upp. Signaturmelodin till teskedsgumman återkommer ständigt, en och annan Boney M dänga blir det och av någon anledning inte en enda bra låt. Med ett undantag. Den här gör sig påmind ibland. Det är en av Localmotivetjejernas favoritsång och den är fantastisk om man är på resande fot.

Förutom att Kansas är skittråkigt så gillar jag livet här. Har inte sett en dusch på ett par dagar nu men klarar mig bra så länge det finns vatten i en kran. Man kan göra en riktig lyxdusch om man fyller upp sina vattenflaskor och lämnar dom i solen en halvtimma för att få till en bra temperatur.

Det där med vatten ja. Jag har fått köpa två nya korgar för vattenflaskor. Det börjar bli långt mellan husen här. Idag har hela dagen varit på en sträcka helt utan hus. Strax över tio mil av raksträcka och majs. Men det är fortfarande ingenting mot vad som väntar i öknen när vi kommer dit. Det kommer vara svårt att ta med sig tillräckligt med vatten men tydligen så stannar typ varannan bil och frågar om man har så att man klarar sig.

Nevada och jag börjar få en bipolär relation. Ena dagen tänker jag att jag kommer svälta ihjäl där och bli gammat. Andra dagen längtar jag dit nått så enormt. Det kommer bli en fysisk utmaning mot den psykiska som jag nu går igenom. Någon av mina Supertrampar-läsare som har några bra förslag på hur man överlever en ökentur?

Än så länge har jag inte haft ett enda fel med min cykel förutom bromsarna som jag fick byta en bit in på resan. Inte en enda punktering och inte ett enda ekerbrott. Jag gissar att det tyder på tur och en jäkla bra cykel. Samma tur har inte alla som jag cyklar med. Kolla in den här lagningen av ett däck som en av tjejerna slängde ihop efter att det fullständigt havererat. Det fungerade faktiskt förvånandsvärt bra tills hon fick tag på ett nytt däck. 

En titt på kartan för de närmaste dagarna visar att det kan dröja en tid innan jag kommer åt internet igen. Men jag skriver så snart jag kan. Sköt om er. Till mina religiösa läsare, snälla, be för medvind.

Och till Daniel. Jag är just nu i Larned i Kansas.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Rock me mama like a wagon wheel

  1. Josephine skriver:

    Jag vet att du har det fint, jag har det också fint allt som oftast. Jag saknar dig lite och tänker på dig ibland. Och längtar tills i höst. <3 J

  2. Nisse skriver:

    Aah – det är lugnt. Två-tre dagar kvar, så kommer du in i Colorado. Då blir det häftigt igen. Må vinden vara med dig.

  3. Fredrik säker skriver:

    Jag överlevde Nevada genom öl, burgare och en smärre black Jack-vinst, sen åkte ju
    Iofs också bil, så jag gissar att det dessvärre inte hjälper så mycket.

  4. Daniel skriver:

    Nåt som du antagligen inte kan uppskatta från din synvinkel, men som är lite coolt när jag uppdaterar kartan, är att Kansasbönderna odlar sina fält som cirkeldiagram. Cirkeldiagram är förresten inte ett lika snyggt ord som det engelska ”pie-chart”.

    Kämpa på!

  5. mamma mörk skriver:

    Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän. Ja nu är det i verkligheten och inte i någon metafor för ett bra liv. trampa vidare min vän så ska du se att det blir en krök på vägen någon dag.
    Trevlig låt det där med wagon weel men damerna var llite lätt klädda men som sagt det verkar vara varmr.
    sköt om dig och dina vänner
    kram mamma

  6. Johan skriver:

    Stoort grattis för att ha avklarat 1/2 kontinents cykling! Not bad at all.
    Ni kommer att sakna Kansas horisontella vägar när ni börjar trampa upp för Monarken. Så passa på och njut, hehe:) Ni har de fyra coolaste staterna kvar nu så det blir bara bättre.
    Vad gäller Nevada så är det inget att oroa sig för speciellt nu när du har ett så gott resesällskap. Attityden i Nevada är ungefär så här: Vi frågade hur långt det var till en punkt B, och tillfrågad redneck svarar att det var ”about six and a half beer”. Så det är bara att trampa och dricka:)

  7. Eleonor skriver:

    Hey!
    Så illa är inte Kansas…. Jag stod ju ut där ett halvår ;)
    Men nog finns det majsfält alltid och har man tur så kan majsfälten blandas upp med ett och annat solrosfält ;)
    Men platt är det….. det finns bara en höjd i Kansas och den är knappt 300m och fyrkantig med en liten borg på toppen och jag tror inte ni passerar den…..
    Tänk Trollkaren från OZ så blir det nog bättre……. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>