Strandad

En del saker har hänt som jag inte riktigt hade räknat med. Bland annat tog nedstigningen från de högre bergen väldigt hårt på bromsarna. Jag insåg i morse att jag verkligen måste skaffa nya bromsbelägg. Det är inte längesedan jag bytte men jag gissar att kärran bakom mig gör sitt till.

Så, idag kom jag till den lilla staden Radford. Där skulle det finnas två cykelverkstäder. Det gjorde det men ingen av dom hade mina bromsbelägg inne. De kunde däremot beställa hem. Tidigare på dagen hade jag fått följe av en amerikansk kille som skulle åka samma rutt som jag. Så där stod jag med två val. Att fortsätta med trevligt sällskap men opålitliga bromsar eller låta sällskapet åka vidare utan mig.

Jag valde säkerheten och ensamheten för en stund. Jag tror att det är nyckeln till det här äventyret. Att ta det säkra före det osäkra. Att lita på sig själv och sin egen inuition. Så min sa idag åt mig att jag skulle vänta här på campingen vid Claytor lake state park. Bromsbeläggen ska komma på torsdag så jag har två dagar att slå ihjäl. Men sen är jag back on track.

Den här campingen är helt otrolig. Jag ska lägga upp lite bilder så får ni se att jag nog ska stå ut med att vara strandad här en tid. 

Men det är en grej som redan börjat irritera mig med det här landet. Och tro mig, jag försökre verkligen att inte ha någon sån där Why dont they do it like we do it in Sweden attityd. Jag uppskattar en massa saker med USA. En hel del grejer som jag inte trodde att jag skulle gilla. Men fick jag vara president här ett tag så skulle jag införa allemansrätt på en gång. Om ni bara vista hur frustrerande det är när man har cyklat skitlångt, man kommer fram till en fantastisk plats, en liten flod med en mjuk äng. Men, allt är inhägnat i taggtråd och någon har satt upp stora skyltar där det står att det är förbjudet att beträda området. Riktigt irriterad blev jag när jag såg det här. 

När jag såg den skylten tyckte jag att det var konstigt eftersom det var ett hopptorn där folk hoppade ifrån. Så jag frågade varför man inte fick bada. Jo rå, det fick man vist det. Men man var tvungen att betala 3 dollar. Att vada var gratis men om man ville simma så var man tvungen att betala.

Men, för de pengarna fick man se baywatch på riktigt.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Strandad

  1. Malin Tillström skriver:

    Hoppas du tänkte på att beställa extra bromsbelägg ifall de rasar ihop på nytt längre fram?
    Så roligt att följa dej Emil, du är en mångbottnad, intressant äventyrare.

  2. Johan skriver:

    Kan bero på att badvakterna vill ha lön för att se efter de som simmar. Alla har inte timlön over there.

  3. Johan skriver:

    Hoppas du får en skön tid på campingen. Unna dig rejäla vilor ibland, det är bra. Have a good one!

  4. Ronny skriver:

    Vilken jäkla tur att man fick vada iaf!:)

    Rock on Emil!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>