Kentucky fried bikers

Det är inte så tätt mellan wifi-zonerna här så jag hoppas ni har överseende med mina sporadiska uppdateringarna.

Sen sist har jag lagt en hel del väg under mig. jag har till och med tagit mig in i en ny stat:

Men jag vill börja i en annan ände. Jag vill börja med den här bilden. 

Det här mina damer och herrar är Smores. Socker mellan lager av socker. Min sista kväll på campingen där jag var strandad avslutades med att parkarbetarna adopterade mig. De såg till att jag var mätt och underhållen. Bland annat tyckte de att jag bara måste prova denna amerikanska delikatess. Man kan väll säga att det var sött och energirikt i alla fall.

På morgonen körde en av dom mig in till cykelverkstan, det var verkligen skönt för det var en omväg på nästan fyra mil för mig. 

Thanks for the ride Ellen! (if you ever read this)

Nu har jag i alla fall nya bromsklossar. Jag beställde ett extra par men fick bara en uppsättning. Jag gissar att jag får fixa en till uppsättning så småningom.

Sen sist har jag stött på den här förträfflige herren. Han heter Dean och är ett sjuhelsikes resesällskap. 

På bilden sitter vi utanför en restaurang som visade sig vara stängd. Det var problematiskt eftersom vi båda var oerhört hungriga. Så, utanför restaurangen satt vi och åt kakor och jordnötssmör. Jag har köpt mig en stor burk jordnötssmör som verkligen är behändig att ha med sig. Man är liksom alltid hungrig när man cyklar 100 kilometer om dagen.

Jag har precis ätit en hel subwaymacka och en bakad potatis. Detta sköljdes ned med en halvliter appelsinjuice och en kall öl. Jag har nog aldrig riktigt varit en storätare men här blir jag förvånad hur mycket mat det går ner i min mage. Trots detta verkar det som om jag går ner i vikt. Annas är det nog så att de amerikanska portionerna är anpassade efter supertrampares aktivitet. Jag cyklar mellan 6 och 8 timmar om dagen. Då går det åt en del kalorier. 

Jag och Dean har levt finfint luffarliv en tid. Vi har bott i en park och i två kyrkor. Det där med kyrkorna är en cool grej, församlingar som öppnar upp sina kyrkor för cyklister. Helt och hållet. I en fick vi till och med mat. 

Den här skylten kände jag igen från Johan och Philips blogg och mycket riktigt. Den här bilden är till er mina vänner: 

När vi kom fram till kyrkan med maten var jag så trött och så utpumpad på energi att jag bara satt på kyrktrappan och grät över all den vänlighet jag har mött. Jag blir matad och får tak över huvudet, jag blir omhändertagen och får vägen beskriven för mig. Den här resan har verkligen lärt mig vad vänlighet innebär.

Det är svårt att skydda sig mot solen om man är utomhus precis hela dagarna. Men jag gör så gott jag kan.

I går passerade vi Breaks nationalpark. Där var det mycket vackrare än vad man någonsin kan beskriva med en bild, men man kan ju ge er en liten hint.

Varje gång jag tar upp kameran tänker jag att det aldrig kommer att bli en rättvis bild av verkligheten. Men Dean brukar påminna mig att om om någon vill se hur det är att göra den här resan så får de göra det själva. Jag kan bara hålla med, sätt er upp på cyklarna och kom över. Det här måste upplevas. Min blogg och mina bilder är en halv promille av vad äventyret innebär. Jag kommer att prata om det här resten av livet, så ni som står mig nära, ni får förbereda er på att höra mycket om det här i flera år framöver.

I natt sover vi hos David vid Knott historical sociaty. Ett bed and brakefast som slår allt annat jag sett. David har ett litet larm som förvarnar honom om att det är besökare på väg. När han hör signalen går han in och gör i ordning iste som han möter upp med. Sen bjuder han på bakad potatis. Efter att man ätit upp får man en öl och sen det största lasset glass man någonsin sett. Tydligen ska man få ett glas brandy innan man går och lägger sig vilket låter väldigt trevligt.

Jag mår så jäkla bra här, trots sen fysiska utmaningen. Det enda som saknas mig är mina vänner, särskilt min bästa vän.

 

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Kentucky fried bikers

  1. Nisse skriver:

    Härligt! Det låter som om det går bra för dig och särskilt kul är det att höra att de är snälla mot dig. Jag tror att du behöver sockret som de bjuder dig på.
    Var är du nu någonstans?

  2. Erika skriver:

    Jag kommer aldrig tröttna på att höra om ditt stora äventyr! Jag lôver däj!! Kram!

  3. jennie skriver:

    hej! känner igen känslan, när man är på resa å ser nåt helt otroligt.. som man vill fotografera, men inser att en liten bild aldrig kommer göra upplevelsen rättvis. kan du filma med din kamera? gör det i så fall! rörliga bilder + ljud = lite mer rättvisande!

  4. J0sef_K skriver:

    ååh lyssna inte på Dave, ta massa bilder och massa minnen! Jag vill sitta på din balkong i höst och dricka kaffe och lyssna på vilda cykelhistorier kryddade med coola bilder!

  5. Storebror Jonas Mörk skriver:

    Snälla bror kom hem, snart och bombardera mig med dina uplevelser jag saknar ditt sälskap så otroligt mycket. varje kväll som jag går och vaggar Astrid tänker jag att man kanske skulle ringa dig för att bara snack skit och diskutera gud sopor och den förbanade revulutionen. hoppas att du värkligen njuter av din frihet och att varje dag käns levd när du kojar eller vad man gör i ditt lilla tält. kärlek

  6. Erik h skriver:

    Roligt att läsa, jag planerar att cykla öst t väst nästa sommar. Hör säkert av mig när det närmar sig med frågor :)

  7. En gammal, fast ändå rätt ung, elev skriver:

    Jag läser dina inlägg med goosbumps, every time!
    Du är så bra Supertramparen EM! Heja heja du! :D

  8. Victoria skriver:

    Ta mycket bilder när du kommer till hästgårdarna, mot mitten av KY! Där är så otroligt fint.

  9. Johan skriver:

    Weey! Visst var kyrkan grym! Och David, vilken kille alltså! Cyklade ni hela vägen upp tills hans hus?! Kan glädja dig med att det är den brantaste backen på hela trippen:) Njut av Kentucky nu, det så sjuhimla fint där och kicka hundarna i skallen från mig:) Johan.

  10. Joanna skriver:

    Såååå avundsjuk man blir! Du gör det enda rätta. Packa ihop det lilla man behöver och sticker iväg och njuter! Fortsätt skriv och berätta, jag njuter och undrar när det är dags för mig att sticka iväg på mitt äventyr. Det du gör är mycket inspirerande och du är värd all vänlighet du möter!
    Ride on! Joanna

  11. Urverket skriver:

    Heja dig!! från oss på Urverket

  12. Monika skriver:

    Ät ordentligt, Emli!! Du vet vad jag tänker… Kram & Lycka till :)

  13. Ellen skriver:

    It is awful tough to navigate the site in all Swedish, but I think this should work! Glad to see that you made it into Kentucky!! Love the picture of s’mores, hope you have more safe travels!

  14. Lög skriver:

    När du kommer hem ska jag bjuda på groddar, kål och knäckebröd.

  15. Matilda Svensson skriver:

    Helt otroligt! Du inspirerar! Måste ta och göra något radikalt roligt snart. Är kul att läsa hur det går för dej!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>