On the road!


Fasiken! Jag vet inte riktigt vad som händer här, men som ni kanske förstår så ligger bilderna här ovan i fel ordning. Men, det här har alltså hänt:

Washington gjorde mig ingenting att åka från, ingenting alls. Jag var mest rädd när jag var där. MR. Taxidriver var mycket skeptisk till huruvida cykeln skulle gå in eller ej, men, det gick bra och jag kom fram till busstationen. Sen var jag på bussar eller busstationer nästan hela dagen. Jag är fortfarande lite förvånad över att det gick så smidigt att ta sig ner. Jag bokade en biljett från mitt kontor i Karlstad och det funkade. Som ni märker har Uttramparens förundran över Internets fördelar inte avtagit än.

Jag kom fram till Williamsburg på eftermiddagen. Där var det inget annat att göra än att sätta ihop cykeln och ge sig av åt fel håll, österut, för att komma till Yorktown där min resa startade.

Bilden på mig här ovan är från Yorktown med Atlanten i bakgrunden.

Den första natten gjorde jag vad jag senare lärde mig kallas Stealthcamping, när man olovligen campar. Det fanns liksom ingenting öppet och ingen camping i närheten (och jag var riktigt trött). Så jag väntade på att solen skulle gå ner och så slog jag upp tältet i bortre änden av en park. Jag kan inte säga att jag hade en god natts sömn. Det är så jäkla varmt och så fruktansvärt fuktigt i luften. Jag svettades och snurrade. Men, Klockan fem på morgonen bar det av genom Virginia.

Det gick bra att cykla i värmen, men så fort man stod stilla så rann svetten. Under min första dag drack jag 8 liter vätska men pissade bara en gång på hela dagen. Man har fullt upp med att få i sig all vätska man behöver.

Mot slutet av dagen stötte jag på en engelsman som är på väg på cykel han med. Vi tänkte slå följe en bit men det har blivit längre än så. Våra kartor lovade ett ställe att köpa mat och vatten på vilket vi båda behövde. Men det utlovade stället hade stängt för flera år sedan. Så det var bara att fortsätta. Trots att jag lovat mig själv att ta det lugnt i början trampade jag 110 km min första dag.

I vår jakt efter mat träffade vi på en fantastisk kvinna som var marathonlöpare. Hon förstod precis vad vi behövde så hon gav oss vatten, jordnötssmör och några speciella godisbitar som var framtagna för marathonlöpare.

Det där är verkligen så det funkar här. Alla är vänliga. (med ett undantag som jag kommer till snart). Så fort man stannar för att fråga någon om vägen frågar de om man mår bra och om man behöver vatten.

Till slut slog jag och min nya vän läger i en skog. Det visade sig dagen efter att det var precis på en massgrav från inbördeskriget. Det var nog tur att jag inte fick reda på det innan.

Men, en verklig fara som jag upptäckte i den skogen var fästingar. JAg tror att jag har plockat bort 14 stycken från mig varav tre bitit sig fast. Det är verkligen det äckligaste djuret i världen. Ingenting plockar fram mina dåliga sidor så som dessa vidriga varelser. Jag vill att de ska lida!

Men, idag har jag och min nya resekamrat kostat på oss ett hotellrum i Mechanicsville. En dusch efter tre dagar utan var helt underbart. Det är också skönt att komma undan från värmen. Så, i morgon blir det Stealthcamping igen så jag ska riktigt njuta av den mjuka sängen i natt.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till On the road!

  1. Tony Ingemarsson skriver:

    All lycka!! Jag kommer följa dig ända in i kaklet…;-)

  2. Johnna skriver:

    Härligt och lycka till! Ser fint ut :)

  3. Jonatan F skriver:

    shitt! Feeett cool! Fint att det äntligen hänt! Att du är där nu :) Jag är så sinnessjukt avundsjuk! Kommer också följa dig ”in i kaklet”!

  4. Caroline Bissman skriver:

    Lycka till!! Ska bli spännande att följa dig!

  5. mamma sparv skriver:

    Lycka till på resan, tänker på Dig.

  6. Madde skriver:

    Skönt att du är framme hel o välbehållen! Då kan vi pusta ut litegrann! ; )
    Lycka till!!!

  7. Lotta skriver:

    Lycka till!

  8. J0sef_K skriver:

    Jag följer med spänning!

  9. Anders Asplund Berggren skriver:

    Kul att följa din resa via bloggen. Skickar en tanke till dig, lycka till.

  10. Nisse skriver:

    Härligt att höra – jag minns precis hur det var… Dagens tips: kolla med polisen eller ännu bättre brandkåren om du får slå upp tältet på deras (ofta välvattnade)gräsmattor, eller om de har tips om nån camping. Polisens uppdrag är ”To protect and to serve” och det funkar. Du får nästan säkert campa på deras tomt och kanske använda deras toa och förhoppningsvis slipper du fästingar.

  11. Johan Sjöström skriver:

    Härlig start Emil. Vill också köra en långturare. Jag och en polare har börjar köra Mountenbike i skogen här i Örebro. Varvar det med löpningen, snart kanske dags för långdistans på cykel också. Ha det bra!

  12. Monika skriver:

    Det är jättekul att läsa hur du kommit igång där borta i Amerikat och att du nu faktiskt gör det du planerat så länge :)
    Sköt om dig Emil!

  13. Susanna skriver:

    Skönt att du kom iväg ordentligt, landade säkert och satte av i strålande manér! Kör hårt och njut ordentligt!

  14. Dan Edvinsson skriver:

    Lycka till! Det blir spånnande att följa utvecklingen.

  15. Sofia skriver:

    Häftigt!!!

  16. Sibe skriver:

    Lycka till idag! Drick mycket, cykla försiktigt och låt inte fästingarna komma i närheten av dig. Skickar med din favvolåt också: http://www.youtube.com/watch?v=GpagYzynohk

  17. Victoria skriver:

    Kul med reskamrat, och praktiskt så här i början! Varmt är det i södern…drick mycket och sånt som innehåller salter, men det vet du ju såklart!

  18. Carolina H skriver:

    Härligt!

  19. Ann-Sofie B-vall skriver:

    Ät mycket vitlök, så rymmer fästingarna, att gnida in skor, byxor m.m med Rölleka ska visst hjälpa också….

  20. Supermalin skriver:

    Härligt att höra om vad du upplever! Kos deg!

  21. Olof skriver:

    Du är fantastisk Emil.

  22. Lovisa skriver:

    Tänker på dig på vägen i ditt äventyr! Njut massor och ta hand om dig! Du är bäst!

  23. Katrin Rundström skriver:

    Hej Emil!

    Mycket kul att läsa om dina äventyr, skönt att folk är vänliga och hjälper till!
    Här på jobbet är det tomt utan dig, alla frågar hur du har det och har bett mig att hälsa! När du kommer tillbaka ska vi hänga i min nya stuga :)
    Kram!
    /Katrin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>