And so it begins

USA alltså. Det är så konstigt för det känns så bekant. Detaljerna, de som inte fångas i filmerna, de är nya. Men panoramat är mig väl bekant. Vår kulturs vagga kanske till och med.

Jag har bara varit i USA i en halv dag men jag har redan sett Empire state building, frihetsgudinnan, vita huset (allt från flygplansfönster) och ett riktigt skräckfilmsmotell (där jag förövrigt bor).

När jag klev av flyget möttes jag av den här skylten:

Då visste jag att jag hade gått av på rätt ställe.

Min cykel fick genomgå vissa kontroller verkar det som. 

Lika så fick jag. Jag fick ta mina första steg på amerikansk mark i eskort av en vakt som tog mig till ett litet rum där jag fick svara på en massa frågor om vad jag egentligen hade tänkt göra i USA. Det blev riktigt nervöst där ett tag. Men rätt vad det var hade de slut på frågor och jag svarade tydligen rätt på en eller annan för de släppte faktiskt in mig.

Sen jag klivit av har jag lärt mig följande:

Shit va mycket socker det är i en milkshake här.

Jag kommer bli knäpp på alla mynt.

Faan va jobbigt det är att alla förväntar sig drix

USA är varmt

En medium kaffe är såhär stor.

Snubben som körde taxin hit till mitt hotell frågade lite försktigt om jag hade tänkt gå ut utanför mitt rum. Han gillede inte riktigt det här området. Jag förstå nog vad han menade. Det här är riktigt läskigt. Ett sånt motell man ser på film, inte ett sånt trevligt där romantiska komedier utspelar sig utan ett sånt där man hittar styckmördade kroppar. Men hotellet är en oas om man jämför med hur det ser ut utanför. Det här är misär. Jag är riktigt glad att jag ger mig av i morgon bitti.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till And so it begins

  1. skaparstigen skriver:

    Jag önskar dig också lycka till! Ska bli väldigt spännande att följa bloggen närmaste tiden.

  2. Sibe skriver:

    Berättade du dina riktiga planer för vakterna nu då? Att du tänker jobba illegalt, spränga en och annan byggnad, gifta dig med en amerikanska för att få uppehållstillstånd osv. Usch, inte skämta om sånt. Kan inte bara låta bli. Vad hade de tänkt sig när det dyker upp en snubbe med i stort sätt bara cykelutrustning och typ tre par kalsonger. Du gör rätt i att du håller dig inne. Du måste komma iväg och göra dina första tramp. Och hoppas att du har bättre flyt med område och motell/hotell/camping till nästa anhalt. Trampa lugnt och var rädd om dig!

    Ljus och kärlek!

  3. Sparven och Sparvens mamma skriver:

    Emil!
    Ta hand om dig nu! Jag saknar dig här men det är otroligt häftigt det du gör och jag har en känsla av stolthet i kroppen även fast att det inte är jag som ska cykla!

    Sparvens mamma hälsar att hon tänker på honom och att hon läser bloggen (Sparven har noterat detta och att din blogg också ligger som favorit) Sparven får uppdateringar från Sparvens mamma som berättar vad hon läst på bloggen fastän Sparven faktiskt läser bloggen själv! :P

    I USA har man säkert kurser i hur man kan göra stor skada med bara kalsonger (tänk bara på det fruktade kalsongrycket) Säkerhetspolisen gjorde sitt jobb, kanske… typ… eller nja!

    Cykla väl och använd hjälm!

    Kram Sparven

  4. Philip skriver:

    Skönt att du är på plats. Myntproblemet och dricksproblemet tar ut varandra. Vart bor (bodde) du i Washington?

  5. Johan skriver:

    Hahaha. Klockrent att du fick med människan i bakgrunden på kaffebilden. God bless America!

  6. Jenny skriver:

    Härligt att läsa att du är på plats! Jag drömde om din resa i natt och vaknade av att undra hur det går för dig. Coolt coolt att du är på plats! Var rädd om dig, ser franemot att följa din färd samt höra historierna när du kommer hem

  7. Victoria skriver:

    Härligt att allt gått bra! Se bara till att ha lite endollarsedlar på dig så löser sig dricksen. På restaurang, kolla ”sales tax” (eller nåt sånt), och dubbla den, så har du en lämplig drickssumma. Kom också ihåg om du nu skulle behöva köpa kläder, att priserna på prislapparna är minus tax, oftast.
    Du gör nog rätt i att stanna på hotellrummet…men eftersom din rutt inte går igenom särskilt många storstäder, så ska du nog slippa misär à la Washington DC i alla fall (landsbygdsmisären är ju en annan sak…)
    Good Luck

  8. J0sef_K skriver:

    so it is in the land of the free and the home of the brave…

  9. Elisabeth H skriver:

    Undrar som tidigare skrivare:Var i Washington bor du eller bodde du?
    Själv tycker jag Alexandria förort till Washington är trevligare.
    Lycka till på din lilla tripp over there.

  10. jennie skriver:

    oj, med en sån mediumdos koffein varje dag kommer du snart vara framme på andra sidan.. lycka till (och ps. allt kommer gå strålande!)

  11. Joanna skriver:

    Sååå härligt att du är på plats och att äventyret äntligen kommer igång! Ser fram emot dina inlägg!
    Go for it!

    Joanna

  12. AC Karlsson skriver:

    Kul att du äntligen är framme. Glöm inte att det är färden, med alla upplevelser och allt underbart trampande, som är meningen med din fantastiska resa. Det är inte att du komma fram till din slutdestination. Njut av din resa! Du är en underbar människa och kommer under en tid att vara min idol number one!
    Lycka till!
    AC

  13. Lucinda skriver:

    Lycka till Emil! Jag läser din blogg och övar min svenska!
    Kram från Holland x

  14. Ann-Sofie B-vall skriver:

    ”störtkrukans” mamma följer med stort intresse ditt äventyr ”over there”! Lycka till Emil

  15. Jenny skriver:

    Hur går det för han? Vart är han? Hur ser det ut? Hur känns det?

    Kram och tusen frågor

  16. Jonas Storebror Mörk skriver:

    Å va bra att du har kommit fram. Hoppas att du mår bra och att du har alla armar och ben i behåll, efter motelet. Jag och magda + diverse barn Följer dig med nyfikna data gluttar, tankar och böner. may the forse be with you!

  17. Ida skriver:

    Emil! underbart att du är on the road! Ska bli kul att följa dig!

    Tips på kaffe i normal storlek: fråga efter en ”short coffee” . Jag sa alltid small coffee i början som ungefär såg ut i storlek som din, men så lärde jag mig att short coffee är a la svensk style. Tänk café Selma style på Uni. haha

    Lycka till!

    Kram

  18. Pingback: Uttramparen « Ida Kjellgren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>