Rätt riktning

Jag ska snart skriva ett längre inlägg om mina rädslor och mina nojjor inför min resa men det krävs en annan sinnesstämning än den jag har idag. Idag vill jag skriva om att det i alla fall går åt rätt håll.

Innan jag gav mig av till Sunne var jag skiträdd. Det var svårt att sätta fingret exakt på vad det var men jag viste att om jag skulle misslyckas med Sunnetrippen så skulle jag inte ha haft mycket att hämta i USA. Men såhär dagen efter hemkomst känns det riktigt bra. Mitt cyklande jags självförtroende är åter högt. Resan har gått bra och trots att jag var trött när jag landade i Karlstad så hade det klart gått att krama ett par mil extra ur benen. Sammanfattningsvis har jag under den senaste veckan cyklat strax över 300 km. Även om det är ungefär en halv veckoetapp inför resan så känns det gött att ha dem i benen inför avtramp. Jag är glad att det känns bättre efter en långtur än innan. Det betyder att man färdas i rätt riktning.

Gårdagens tur var fin. Den började i en förmiddag som påminde om en fishermans friend. Kallt, friskt och fuktigt med moln vid marknivå och motvind. Jag frös något om fötterna men fick snart igång cirkulationen. Luvan fick i alla fall vara uppfälld större delen av resan. Av någon anledning ser det ut som om jag slagit av mina tänder på den där bilden. Jag har hur det än ser ut alla mina tänder i behåll. Hjälmen sitter helt klart allt för högt upp när jag har luvan uppe det får jag försöka tänka på i fortsättningen.

Så i Nilsby vilket utgjorde resans mittpunkt tog jag en kort paus för att käka en muffin jag stulit från konferensens fikabuffé sken solen igenom molntäcket. För er som inte sett Nilsbybron se rekomenderar jag ett besök. Kan vara en av Sveriges vackraste platser. En bro över sjön fryken mitt i fryksdalen. Kolla in bakgrunden på den här bilden där jag står och mår bra i solen. Byxorna jag lånade av Postiljohan var verkligen superbra. Jag har känner mig lite öm där jag malt sadeln men det är inte alls lika illa som det var efter helgens långtur. Jag ska nog höra med dom om jag inte skulle kunna få låna med mig ett par eller två till staterna.

Nu blir det en långsam promenad med min bästa vän. Jag är lite stel i benen så det ska bli skönt att sträcka på dom.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>