Först och främst måste jag visa en riktig skönhet som jag stötte på under en premiärtur med de nya bromsarna i söndags. Den här cykeln stod (olåst!) vid ett köpcentrum i Karlstad.
Det märks att det är vår och att cykelfolket börjar plocka ner sina cyklar från cykelblocken de stått på under vintern. Kan tro att de som kör MC förstår mig när jag säger att jag blir själaglad över att äntligen få se mina kollegor.
Nu är jag i alla fall i Lerum. På ett Ibishotell i Lerum för att vara mer exakt. Rummet på hotellet är precis så celliknande som jag vill att det ska vara. Kanske har Uttramparen en lite annorlunda syn på vad som är ett bra hotellrum än vad andra kan tänkas ha. Jag vill ha ett rum som är så tråkigt som möjligt. Hotellvistelsen ska inte bjuda på fler muntrationer än att man vill läsa eller träna. För det är Ibis i Lerum perfekt.
Jag tog mig en löptur. Skorna var med som vanligt och efter en hel dag bakom ratten på en bil kändes det fantastiskt att få ta ut stegen. Temperaturen var perfekt och kroppen bad artigt men bestämt om att få bli riktigt trött så jag såg till att göra vad jag kunde.
Rundan började väldigt bra ur den synvinkeln med en brant stigning upp på en kulle där Lerums finest bodde. Här vad det stora hus och stora bilar, fjärrkontroll till varje garageuppfart och inte en endaste cykel så långt ögat kunde nå. Där på Olympen trivdes jag inte särskilt bra så så snart jag fick se en skogsstig tog jag tillfället i akt och tog mig ner till de dödliga.
Inne i skogen höll jag nästan på att springa in i en stor rådjursbock. Han bara stod där mitt på stigen och tittade på mig. Jag kände mig lite som Helen Mirren i The queen när hon möter hjorten. Vi stod där mitt i skogen och hade ett moment jag och djuret. Sen kom det en kille på BMX och då sprang min nya vän iväg. Det var synd, jag tänkte att det kunde ha varit början på en fantastisk vänskap.
Efter naturupplevelsen tog jag mig åter till människobyn där jag trampade asfalten lite väl hårt. I Lerum finns en tunnel som får våldtäcktstunneln i Karlstad (det är sant, den heter så) att framstå som ett mysigt upplyst vardagsrum mitt i fredagsmyset. Det var smalt, trångt och lågt i tak, tunneln var lite för lång och ekot av mina steg var så hotfulla att jag höll på att bryta ihop när jag var mitt i. Väl ute ur yunneln tog jag mig en runda i Lerums centrum för att sen springa vilse på någon sorts leråker. Mina skor såg ut såhär när jag kom hem så Lerum gjorde verkligen själ för sitt namn.
Efter naturupplevelsen tog jag mig åter till människobyn där jag trampade asfalten lite väl hårt. I Lerum finns en tunnel som får våldtäcktstunneln i Karlstad (det är sant, den heter så) att framstå som ett mysigt upplyst vardagsrum mitt i fredagsmyset. Det var smalt, trångt och lågt i tak, tunneln var lite för lång och ekot av mina steg var så hotfulla att jag höll på att bryta ihop när jag var mitt i. Väl ute ur yunneln tog jag mig en runda i Lerums centrum för att sen springa vilse på någon sorts leråker. Mina skor såg ut såhär när jag kom hem så Lerum gjorde verkligen själ för sitt namn.
När jag väl kom in efter dryga 7 km bjöd Ibis på choklad och jag bjöd mig själv på Thaikäk. Socker och tofu gjorde under för hummöret. 
Nu ska jag krypa ner i sängen tillsammans med en gammal japan. Jag har inte fått så mycket tid att läsa på sistonde så jag har en hel del löpning i bokform kvar.
Over and out!
