Inget motiverar som blöta skor

Trollhättan är inte så pjokigt. Ok, det var lögn det där om att de stod utanför och frös för att få platser. Det var inte så många på vår utbildning men de som var där verkade nöjda. Uttramparen var nöjd med en proteinrik frukost och en stor salladsbuffé till lunch där man kunde fläska på ordentligt med bönor och keso. 

Det var en bra uppladdning inför löpturen här efter jobbet. Jag hade med mina skor hemifrån och tänkte inte åka hem med dom oanvända. Om ni kollar in kommentarerna från gårdagens inlägg så ser ni att jag fått bra tips på hotellträning. Jag ska se till att kolla upp om det finns gym där jag ska bo i framtiden. Men idag blev det till att spana in Trollhättan. Eller i alla fall det som kallas kanalstigen och kärleksstigen (?). Oerhört vackert. Jag håller verkligen med dig Johnna. Kanalområdet med tegelindustrierna var magnifika. Vädret lämnade kanske en del övrigt att önska. Det regnade och snöade om vart annat. Få platser är vackra i snöblandat regn. Men regnet och allt det gråa gav en melankolisk inramning till de gamla industrierna. Om det gamla, lämnade och oönskade. Att vara i Trollhättan ger en extra dimension till det med bilindustrin här som verkar gå en mörk framtid till mötes. Om det vore för att mänskligheten börjat cykla hade det glatt mig, men jag tror inte att det är därför industrierna lägger ner här runtomkring mig. 

Hur som hels sprang jag en 7 kilometer ungefär i den omtalade snöblandningen. Efter ungefär 7 meter var jag genomblöt om fötterna. Sinnesbilden av min löpning är att springa spänstigt och rytmiskt men jag liknar nog snarare en lufsande björn. Nu när jag vant kroppen vid att sitta på en cykel och att jag till råga på allt var helt genomblöt såg jag ut som en lufsande björn som rökt opium. Det är ingen vacker syn att se mig springa. Som tur är fanns det annat vackert att titta på efter kanalen. 

Att ha blöta fötter är en bra motivering till att fortsätta springa. Om man står still med blöta fötter i en ismosig vattenpöl kommer man att frysa om fötterna. Det är bara att fortsätta sätta en bedövad björnfot framför den andra (jag vet att björnens fot kallas ram, men jag tyckte att det passade bättre med fot).

Nu sitter jag i ett (lite för) varmt hotellrum med en stor TV och en enorm säng och ska invänta morgondagen. Till min hjälp för att döda tiden har jag tagit med mina stickor. Jag tänker börja på Olofs sockor. Jag fick ju lov att omvandla hans kofta till ett par sockor och den transmorfosen är i full gång.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inget motiverar som blöta skor

  1. Victoria skriver:

    Är du i Trollis? Promenera runt lite i de gamla Nohab-kvarteren. Industri-romantik. Och om du är ute vid Saab/Överby, ta en sväng in på Coop!

  2. Nisse Larsson skriver:

    Ett tips: under din USA-tur kommer du att bli otroligt avvand med att springa. Se till att lägga in en del joggingpass (ja, jogging räcker har vi fått lära oss, den hårda vägen) under tiden. Det behövs inte så mycket för att hålla uppe de rätta musklerna till en halvsjysst nivå. Och visst är det ett härligt sätt att se sig omkring på? Till och med om man bara är i Trollhättan!
    Nisse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>