Cykelsensei

Faan va sköna människor det finns i världen! En hel del av dessa bor i Karlstad.

Jag har idag tagit en köpp kaffi.Med den här mannen:Det här mina damer och herrar är Peter. Peter är förutom långhårig och klassmorfar också en supertrampare. Mannen ni ser på bilden har tillryggalagt sträckor på sin cykel som förmodligen imponerar på alla. Bland annat har han cyklat tvärs över Australien.

Att vi hittade varandra är egentligen en slump. Min kompis Manuel (som en del av er har läst om här på Uttramparen i höstas) bor granne med Peter. De snackade cykling och Manuel tipsade oss om varandra. Det är så roligt att vi bor i samma stad och delar så många planer och tankar.

Peter har så många fler mil i sina cykelben än mig och framför allt är han betydligt mer erfaren av långturer än vad jag är. Jag utnämner honom därför härmed till cykelsensei. För er som inte varit i Japan och inte tränat japansk kampsport så betyder sensei lärare på japanska. Det är en mycket hedersam titel jag ger honom och jag hoppas att han sträcker lite på sig när han läser det här och förstår att jag beundrar det han åstadkommit.

Vi pratade i över en timma och han visade bland annat bilder från sin senaste australientripp. Kolla in den packningen. Han har spänt fast en vanlig axelväska på pakethållaren och thats it. Inte en pinal mer än han verkligen behöver. Det är nog det modet jag beundrar mest hos Peter. Att han helt förlitar sig till sina egna erfarenheter. De problemen jag tänker lösa med prylar (för jag kommer att ha med mig en del prylar) det inser Peter inte är ett problem. Eller så känner han en tilltro till att han kommer lösa problemen allt eftersom.

Peter återkom hela tiden till vikten av att spara på krafterna när man är ute. Att hushålla med den energin man hade i musklerna så att den räcker hela dagen.   Jag inser snart att det här är ett råd som jag måste ta till mig och göra till en del av mig. Mycket av min träning hittills har handlat om att tömma mig själv på så kort tid som möjligt. Jag sitter liksom inte på en spinningcykel för att spara energi. På samma sätt så ser jag till att vara riktigt trött innan jag går av cykeln när jag tränar utomhus. I USA kommer det till största delen att handla om att inte ta ut sig. Att inte ge sitt yttersta. Att låta timmarna på sadeln vara viktigare än hastigheten. Måste lära mig att hålla igen.

På samma tema menade Peter att jag skulle strunta i SPD skor. Att jag gör av med för mycket energi om jag både trampar och drar. Det där med SPD eller inte SPD har verkligen blivit svårt att finna råd i. Några säger att jag verkligen måste, andra säger att jag verkligen borde låta bli. Jag tackar för alla synpunkter och tar dom till mig. Det är oerhört viktigt för mig att få råd från mer erfarna cyklister. Men, Renata lärde mig att det samtidigt är väldigt viktigt att fatta egna beslut. Vad tycker jag verkar vettigt.

Så, jag återkommer i frågan om SPD. Till dess får ni gärna komma med era tips och tankar. Men bli inte ledsna om jag väljer att inte följa era råd.

Lite EST på det här så är vi i land sen.