Fortfarande Lerum. Det kan nog tänkas att jag längtar hem lite vid det här laget. I morgon blir det ett nytt hotell i Göteborg i stället. Än så länge tycker jag att jag har lyckats hålla uppe motionsambitionerna. Löpning igår och idag tog jag mig fram en kilometer i ytterligare en simbassäng. Jag skriver inte att jag simmat en kilometer eftersom det mer påminde om någon slags terrängbana med alla flytleksaker som låg i vattnet. Det låter nu som om Uttramparen är en tjurig gubbe. I alla andra fall har man rätt om man tror att jag är en tjurig gubbe men just i det här fallet stämmer det inte. Det var ganska trevligt att simma sina 40 vändor med en massa glada barn omkring sig. Så jag skrattade och stod ut med att det rätt vad det var landade ett halt barn på ryggen på mig.
Uttramparen är inte bara väldigt blek i huden utan även torr i håret.
Efter simturen gick jag och min kollega ut och förlustade oss riktigt. Vi besökte en riktig korvmoj. Moset hette den så det var säkrast att äta mos. Den vegetariska hamburgaren var kanske ingen hitt men jag var hungrig som en komodovaran så jag slukade min mat och sköljde ner anrättningen med en flaska pucko, allt på komodovaraners vis.
Hej Emil,
du är inte bara en uttrampare, du är också en Emil. Min vän Emil. Och jag saknar dig.
Jag tänker att det här är säkraste sättet att ta kontakt med dig efter två misslyckade försöka via telefon. Emil, jag vill träffa dig, du kommer ihåg vårat nyårslöfte till varandra. Jag har inte gjort vad jag skulle, inte du heller. Men är det inte för sent. Petter och Åsa vill åka hit och hälsa på och är inte det en bra idé att du följer med dem så säg! Kommer inte du hit så får jag lov att pallra mig iväg norrut snart, men jag skulle helst slippa det så länge temperaturen är under tio. På fredag åker jag till Lissabon och Azorerna i 11 dar och det hade varit fint att höra av dig innan dess. Ursäkta detta öppna brev men jag har inte din emailadress.
puss