Virkträsk och partyplaner

Det där med virkning visade sig vara farligt. Man börjar helt oskyldigt med några mössor och några tofflor. Sen innan man vet ordet av så sitter man där i amigurumi träsket och gråter i någon TV3 dokumentär.

Nu är barnet här. Jag ska alltså försöka fixa en bra och fin present, någonting som visar hur stort jag tycker att det är att få äran att bära titeln dubbelonkel. Jag har skrivit det tidigare: Det svåraste med att ha ett köpstopp är presenter. Jag vill inte att det ska gå ut över någon att jag inte handlar grejer, jag vill inte att någon ska se mig som snål. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra med den här kaninen jag virkat till den nyfödde. Tord som ni känner från ett tidigare inlägg blev lite för otäck tyckte folk. Och jag vill inte ha en traumatisk upplevelse på mitt samvete så jag tänkte att jag i stället ger Tord till storasystern som det är lite mer fart i än den nyfödde.

Jag är medveten om att min blogg har handlat väl mycket om virkning den senaste tiden. För en del av er som läser kanske det känns som väl avlägset från mitt kommande äventyr. Jag ber om ursäkt för det. Virkningen är ett sätt att kombinera mitt projekts två ben, cyklingen och köpstoppet. Jag byter till mig garn som jag sedan tålmodigt och envist sätter ihop till någonting större.

Jag ska snart sluta uppdatera här om min virkning. Det som återstår är Olofs önskade raggsockor. Jag har nämligen börjat repa upp den koftan han skickade mig för att göra om den till ett par fina och varma sockor som han kan halka runt i där i skånelandet.

Jag är lite bränd av mina allt för tidiga vårkänslor så jag ska försöka hålla mig lugn. Men om man tittar ut genom fönstret så ser man att det tar hårt på snön idag. Snart är vägarna isfria och torra. Snart kan jag lämna inomhusträningen och ge mig ut på långa vackra värmländska äventyr.

Apropå det. Jag funderar på att styra upp ett avskedsparty. Ett i äkta uttrampar stil. Jag tänkte att festen skulle äga rum längs med klarälvsbanan. 90 kilometers nedförsbacke tillsammans med er som läser här, ni som vill och kan. Vi tar med oss mat och tar hela dagen på oss. Vore inte det ett bra avtramparkalas?

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Virkträsk och partyplaner

  1. Marie skriver:

    Tord som var så söt? Hoppas storasyster blir glad iallafall. Kaninen var också urgullig!

  2. Anna skriver:

    Jag är så på, på uttramparfesten!

  3. Susanne skriver:

    Kaninen är helt underbar Emil!! Jag är övertygad om att den är en mycket mycket finare present än en köpt ;) )

  4. Olof skriver:

    Peppad! Grått och grönt eller? Snyggt.

  5. Erika skriver:

    Ska genast börja serva min cykel! :)
    Får en icke så cykelvan uttrampare-wannabe delta med sin 0-växlade damcykel från…ja…jag vet inte ens vilket årtionde det kan vara…?? Den är röd och fin i alla fall!

  6. Mamma Mörk skriver:

    Eftersom det blev en Astrid istället för Vasalopp är jag givetvis på för en ny utmaning. Att cykla Klarälvsbanan
    Kanske inte så publikdragande men säkert mycket trevligare
    När tror du att uttramparfesten blir av?

  7. Joråsåatt skriver:

    Grattis till dubbelonkel! Kaninen är jättesöt – bättre present kan ingen få.

  8. Johnna skriver:

    Supersöt kanin!
    Jag är med om jag kan. Har cyklat lite längs den men aldrig hela. Skulle vara jätteroligt! När?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>