Vin och vänlighet

Om ni inte har någon musik på så rekommenderar jag att ni sätter på Tom Waits Closing time från 1973, den sätter tonen för hur jag tänker mig att det här inlägget ska bli.

Jag har blivit bjuden på middag. Min kollega bjöd in på pizza och vin. En väldigt trevlig kväll med socialt umgänge, matlagning och en varm kamin. Jag gör mig inga illusioner om att kunna fota mat vackert. Samtidigt hade vi hunnit äta upp maten innan jag kom på att jag skulle ta bilden så det fick bli en bild ner i vinglaset med massa blixt. Om ni vill se vackra bilder på mat rekommenderar jag ett besök på Den som äter palsternackor.

Att jag skriver om middagen här har två anledningar. Dels för att den satte fingret på en sak jag tänkt på i en vecka nu som jag återkommer till längre ner, men det kommer sig också av värdens fantastiska initiativ.

Jag tror att värden tänkte ungefär såhär: När jag ändå knådar en deg kan jag lika gärna knåda en riktigt stor en. Så när vi skulle baka ut degen till pizza hällde han ut en enorm vetedeg på bakbordet som han delade i 13 mindre bitar. Två gick till pizzabaket och resten blev jag ombedd att lägga i påsar. Påsarna med deg ställdes ut i kylan där de snart blev genomfrysta. När vi sen efter en trevlig kväll skulle gå hem fick vi med oss degen hem. En frusen deg kan man tina långsamt och använda till senare bak. Idén är så klok och framför allt så vänlig. Så ser mina framtidsvisioner ut. Ett klokt och vänligt samhälle där vi hjälps åt. Nu har jag framtida bak i frysen, framtida dofter och framtida bröd att bryta med vänner, utan att det egentligen innebar någon större kostnad eller ansträgning för någon. Ingenting värmer så bra i vinternatten när man väntar på bussen än vänlighet. Och så det där andra. Att sitta i en bekväm soffa, med vänner, vin och god, varm mat. Att ha en kamin som sprakar och en dator som spelar bra musik.

Det är kanske så långt ifrån de svåra dagarna som mitt äventyr kommer innebära. Jag är övertygad om att de allra flesta dagarna kommer vara underbara och äventyrliga men det kommer vara andra dagar då jag är ensam, trött, blöt, sjuk, hungrig, ledsen och/eller har hemlängtan. Dagar då jag kommer fundera över vad det är jag håller på med.

Jag läste en recension av filmen 127 timmar i SVD tror jag att det var. Recensenten tyckte att filmen var bra men att det var ett allt för uttjatat tema med en man som på olika sätt utsätter sig för ensamhet och prövningar. Det kanske säger någonting om vår tid menade recensenten, att vi vill se utsatthet och ensamhet för att dessa tillstånd är så långt från det vardagliga livet med en ständig kommunikation och trygghetssystem.

Jag tänkte inte så mycket på recensionen då, men den har legat som en liten bordunton hela veckan. Aldrig riktigt där som en tanke men ändå ständigt närvarande. Och så där i soffan med massa pizza i magen och lite alkohol i blodet slog det mig att det handlade precis lika mycket om mitt äventyr. Jag utsätter mig för det här inte för att jag gillar att plåga mig eller för att imponera på någon. Jag gör det här för att jag vill uppleva kontrasten mot min trygga vardag. Mitt liv är fantastiskt, mig saknas inget. Men för att förstå det tänker jag ge mig ut på en cykeltur. Mina vänner är fantastiska och jag älskar dom och det de gör för mig, men för att riktigt förstå hurviktiga de är tänker jag utsätta mig för ensamhet. Min kropp fungerar precis som den ska, men för att uppskatta den för det jag kan göra när jag är pigg ska jag känna efter hur trött den kan bli.

Nu ska jag lägga mig under mitt varma duntäcke och tänka på hur det kommer vara att sova i tält.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vin och vänlighet

  1. Josephine skriver:

    Världens bästa skiva med världens bästa kille!!!!!!!!!! Vill typ dö när jag tänker på’t. Det känns typ som att jag och Tom Waits är soulmates som ännu inte träffats. En själ delad i två människor.

  2. Fredrik Säker skriver:

    Med risk för att redan besvarats i tidigare inlägg. Varför USA och inte Europa?

  3. Anders skriver:

    Tack själv. Det är ju jästen som gör festen. /A.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>