Arvika ligger i alaska

Jag har åkt en massa tåg igår och idag. Jag hade föreläsningar i Arvika och har åkt fram och tillbaka. Tågresan genom Värmland har varit fantastisk. Ett par gånger slog mig tanken att jag skulle dra i nödbromsen så att tåget stannade och man fick titta på allt det vackra. Snön, skogarna, bergen, sjöarna ett och annat djur. Helt otroligt. Jag har under tågresorna läst Jack Londons Skriet från vildmarken. Värmländsk vinter som susar förbi i hundra kilometer i timmen gav en fin inramning för boken. Och vilken bok, det kan man kalla för ett äventyr. Överlev eller gå under. Ödmjukhet är samma sak som undergång, slåss för mat, för värme och för rang. Bit den som sätter sig upp. Lär dig att slåss eller bli slagen. Jag gillar den som tusan, men allvarligt talat förstår jag inte vad det är London vill ha sagt. Det finns ingen sensmoral annat än att alla sensmoraler är underkastade naturen. Hjälten Bucks positiva egenskaper är att han är stor och stark. Samtidigt är han lömsk och elak. Han njuter av att härska och sviker sina vänner för att få mat. Kanske är det så att han vill visa på naturen och instinkterna inom oss som våra enda moraliska rättesnören. Jag gissar att han räknas till romantiken (rätta mig om jag har fel mina litteraturvänner) där strävan tillbaka till naturen är det viktigaste. Men samtidigt är naturen hård och kall, en plats som helt saknar nöjen och skönhet.

Hur som helst kunde jag verkligen känna att jag gick på gatorna i Klondyke när jag i själva verket gick och frös i väntan på tåget i Arvika. Känslan av att kunna komma in i en varm tågkupé var stark när delar av mig fortfarande var kvar med ett hundspann i Alaskas vinter.

Jag har läst en hel del äventyrsromaner eller andra böcker som kan kopplas till mitt kommande äventyr under det här halvårets gång. Det är kul att ha ett tema att utgå från. Men nu har jag märkt att det blivit jäkla massa gubbar. Nästan bara manliga författare. Jag vet att Emilie kommenterade med ett boktips av en kvinnlig författare som jag ska kolla upp. Men jag tar tacksamt emot fler tips om kvinnliga äventyrare som skriver. Eller kvinnor som skriver bra om USA eller kvinnor som skriver om konsumtionssamhället. Någon jäkla ordning får det ju faktiskt lov att vara.

Jag träffade en gammal vän idag som har gett sig in i ett äventyr som får mitt att framstå som en tur runt stora torget här i Karlstad. Ännu en av mina vänner som har gett sig in i det äventyr som föräldraskapet innebär. Samtidigt sitter jag och stirrar på min telefon för jag vet att den när som helst kommer pipa till och min bror berättar att han och hans kvinna har fått sitt andra barn. Det där med barn får nog bli nästa äventyr när jag korsat USA. Det verkar ju riktigt fränt. Åh, och så ska jag gå till tandläkaren. Det är en annan utmaning som jag inte tagit mig mod till på allt för länge.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Arvika ligger i alaska

  1. Josef K. skriver:

    Jack London till hör väl mer naturalisterna än romantikerna skulle jag säga. Men det han vill säga är ju hur dekadent vår tillvaro igentiligen är, att vi styrs av våra drifter och det där naturliga tillståndet som vi förgäves försöker förtrycka genom att tro att vi har moral och en fri vilja!

  2. Josephine skriver:

    Hej, ingen kvinna men jag tror verkligen att du skulle gilla Burroughs Novatrilogi. Som kritik mot konsumtionssamhället kanske, snarare än äventyrsromaner. (Har dem hemma om du vill låna – några av mina favvosar). Puss

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>