Renata inspirerar!

Det börjar bli sent. Klockan är snart tio och jag har precis kommit innanför dörren. Mina fingrar är fortfarande lite för kalla för att trycka ner tangenterna som bildar text men jag är för ivrig för att låta bli. När de stora författarna skulle hällt upp ett glas whiskey och tänt en cigg häller Uttramparen upp en kopp varm havrevälling. Jag är ingen stor författare, jag är en supertrampare!

Idag träffade jag Renata Chlumska. Faktiskt, jag träffade henne och hon träffade mig.När man pratar om Renata Chlumska kommer alltid två saker på tal, dels att hon varit ihop med en annan äventyrare och dels att hon är väldigt vacker. Det verkar som om alla som skriver om Renata Chlumska alltid tar upp dels att hon varit ihop med en annan äventyrare och dels att hon är väldigt vacker. Båda påståendena är förvisso sant, både i tal och i skrift, hon har varit ihop med Göran Kropp och hon är väldigt vacker. Men, hennes bedrifter står så stadigt för sig självt, helt frikopplade från hennes bakgrund. Renata Chlumska, det är hon som var den första svenskan på Mount Everest. Renata Chlumska, det är hon som cyklat och paddlat runt precis hela USA.

Renata är en av de modigaste personerna jag någonsin hört talas om. Hon är modig på det där klassiska sättet. Hennes mod kan man se på film eller uppleva i ett TV-spel där man har gott om extraliv. Hon är inte rädd, inte för vare sig ensamhet eller skavsår, motvind eller kallvatten. Inför Den typen av utmaningar som hon utsätter sig spelar det ingen roll hur man sett ut eller vad ens tidigare pojkvän åstadkommit. Inför det är det enda man har att sätta emot ett ordentligt tjockt pannben. Renata har det pannbenet jag önskar att jag hade, hon har det pannbenet jag strävar efter att få.

Föreläsningen var verkligen inspirerande. Företaget som arrangerat tillställningen heter Inspireras så de satte verkligen tonen.Renata återkom till att man kan träna sin motivation och även använda denna träning i sitt vardagsliv. Det var spännande men det kändes lite synd att hon hela tiden återkom till hur det kunde användas på ett företag eller i den personliga utvecklingen i en arbetsmiljö. Jag förstår givetvis att det är den vinkeln man måste ha för att kunna leva som föreläsare men hennes historier var så inspirerande i sig. Jag blev liksom påmind om att jag ska tillbaka till ett kontor och vända papper när jag hade huvudet fullt av fantastiska bilder på mig och min cykel.

Det absolut häftigaste som hon visade var en kort film på henne när hon sitter på toppen av världens högsta berg. Hur hon tagit sig ända upp till toppen. Hon är oerhört rörd och kanske också lite snurrig av syrebristen men hon sitter där uppe och är så fantastiskt lycklig. Jag blev så rörd att jag kände hur jag började gråta och jag har aldrig längtat så mycket till mitt egna Everest, med sin egna topp. Mitt berg är USA, min topp är Golden Gate bron.

I pausen trängde jag mig fram (trots min fobi för folksamlingar), sträckte fram min hand och presenterade mig som: Emil, han som ska cykla. Vi pratades vid ett tag och det hon sa till mig då kommer att vara med mig under resten av projektet. Hon sa att det är alldeles för lätt att lyssna på de som ser svårigheterna med projektet, att man inte ska lyssna på vad andra ser som svårigheter utan fundera själv om det verkar möjligt.

Jag möter hela tiden en massa människor som ifrågasätter mitt projekt. Att jag har för långa dagsetapper, att jag inte har tillräckligt bra cykel, att jag har för kort tid på mig, att jag inte kommer klara av den psykiska påfrestningen. Många är uppriktigt oroliga och det respekterar jag, andra vill nog mest se mig misslyckas, de som inte själva tagit sina första steg upp för sina Everest. Från och med nu ska jag göra vad jag kan för att slå ifrån mig detta. Jag ska överlägga med mig själv vad jag tror är möjligt. Egentligen har jag aldrig tvivlat på min idé men det är lätt att lyssna på de som gör det. Så Renata, det här är till dig:

Jag Emil Uttramparen Mörk ska cykla de 600 milen tvärs över den Amerikanska kontinenten, det ska ta mig någonstans mellan 55 0ch 75 dagar. Det kommer att gå!

Om Renata kunde cykla 12 mil om dagen (efter att ha suttit i en kanot i två och en halv månad) med en kärra som vägde närmare 100kg ska jag fasen klara att cykla det och lite till med en kärra som inte kommer väga mer än 20 kg. All den tid jag lagt på spinningcykeln kommer att ge resultat. Mitt pannben är tillräckligt tjockt. Jag kommer se mig själv lyckas. Jag kommer en dag sitta rörd till tårar vid Golden Gate bron. Och i den stunden vet jag att Renata kommer förstå mina känslor bättre än många andra.

Nu är min välling slut och jag ska sova. Men innan jag lägger ner bloggandet för i kväll måste jag berätta att jag faktiskt är riktigt nervös inför fredagens utmaning. Det är då Hanna från P3 kommer och ska spela in mig. Tänk att det sedan kommer sitta någon i Umeå som tycker att jag är en jäkla idiot och kanske någon i Växsjö som gillar det jag gör, man kan ju hoppas det i alla fall.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Renata inspirerar!

  1. Jenny skriver:

    det finns i alla fall en i ett kombotiv som gillar det. Jag hoppas du inser att du lämnar avtryck i folks liv och är en källa till inspiration och förbättrande. Du ger ringar på vattnet och jag är glad att få vara din vän

  2. Emil min vän! Sluta tvivla på dig själv! Från dagen då jag hörde om ditt projekt har jag varit övertygad om att du kommer cykla dina mil! Och som du cyklar dessutom! Jag blev fantastiskt glad den gången du sa att jag är inspirerande. Så nu är det min tur: du är dubbelt så inspirerande själv! Du hoppas och tror på det här projektet så mkt att endast två brutna ben kommer hindra dig från att lyckas! (för kom ihåg, du har lärt dig att bara trampa med ena benet på spinningen. Så se iaf till att hålla ett helt!) ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>