Julefrid på uttramparvis

Annandag jul, jag är som alla andra välfylld av kolhydrater, proteiner och fett. I går klädde jag upp mig för en löparrunda. Jag tänkte omvandla lite av julmaten till åtminstone rörelse och värmeenergi, kanske till och med en liten muskeltråd. Det var lite kyligt ute och luften kändes som halsbloss. Men en snusnäsduk över ansiktet höll inandningsluften varm. Framför allt ser man jäkligt tuff ut.I dag har träningen sett lite annorlunda ut. 200 påsar pellets har flyttats in i värmen av Uttramparen och hans familj. De vägde 16 kilo styck så jag tror att vi alla är varma och trötta i armarna. Trots att jag inte varit ett dugg snäll under hela året tyckte min bror och hans familj att jag förtjänade en julklapp. Jag fick en väldigt fin bok om Göran Kropp och hans cykelresa ner till något berg någonstans (var det kanske kinnekulle). Allvarligt talat är vördnadsfullt imponerad över hans prestationer och det kändes oändligt sorgligt att läsa de inledande raderna i boken som är skriven innan Kropp själv omkom i en olycka, där står: Till Mats och de andra som inte återvände. För ett ögonblick slutade jag att juletindra. Framför allt ger det perspektiv på mina egna förberedelser. Jag återkommer mer till boken under vårens förberedelser. Bland annat bjuder författaren på en komplett packlista vilket kan vara spännande att kolla upp.

Nu ska jag luta mig tillbaka i en fåtölj framför en kamin med en bok i handen och en terrier i knät. Trevlig fortsättning så att säga.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Julefrid på uttramparvis

  1. Johan skriver:

    Hey.

    Tack för hälsningen i föregående inlägg!
    Fast det jag egentligen ville reflektera över är Kropps död. Det intressanta med den är att folk missuppfattar den så lätt. De flesta får för sig att det var hans sätt att leva som tog död på honom. Han gjorde sjukt beundransvärda och modiga saker som vi vanliga bara kan drömma om, men det var inte det som han dog av. Det var en helt vanlig rutinmässig vardagsföreteelse som han hade gjort tusen gånger som han dog av. Så min tolkning blir att vardagen kills, not äventyret! Så låt inte hans död slå knutar på dina tankar bara.
    Johan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>