Ofrivillig simträning och försök till svar på frågan varför

Action i skogen idag! Som jag skrivit tidigare har jag känt mig lite hängig och bestämt mig för att dra ner på träningen lite ett par dagar. Min mor var i Karlstad på besök idag och hon föreslog en skogspromenad tillsammans med hennes hund Smack. Äh, en liten promenad kan jag allt tåla tänkte jag och följde med. Förutom att Smack är en väldigt trevlig Jack Russel är hon också maniskt på vatten. Om skulle på riktigt (helt utan överdrift) bada ihjäl sig om ingen stoppade henne. Givetvis kastar hon sig i när vi kommer fram till Alsterälven och givetvis lyckas hon kränga sig ur kopplet. Det var bara för Uttramparen att klä av sig och simma efter. Jag fick simma på snabbt för Smack hade ingen som helst lust att bli upplockad. Ganska otäckt när det hände men vattnet var varmt och det var riktigt skönt att simma. Väl uppe på land ville Smack tillbaka ner i vattnet, men det fick hon inte. Jag tror att simturen gjorde mig gott för jag känner mig betydligt piggare nu.

Jag har äntligen fått upp en karta på väggen. Som en påminnelse om vart jag är på väg men också rent praktiskt för planerandets skull. Det syns inte på bilden men jag har redan märkt ut en framtida färdväg.

När jag berättar för folk om mitt projekt är den vanligaste reaktionen ett förvånat ”Varför?” Jag måste själv försöka finna det riktiga svaret på den frågan. Varför ska jag egentligen göra det här?

Det är inte ett köpstopp-projekt, jag vill bara inte köpa så mycket saker, dels för att jag inte har råd och dels för att jag inte tror att det är saker som är avgörande för om man klarar något eller inte. Jag gillar saker, det är inget fel med saker, men jag tycker inte om att vi definierar oss själva utifrån vad vi köper. Jag är hellre en Uttrampare än en konsument.

Det är inte ett projekt för att minska växthus-effekten. Hur jag än vänder på det måste jag förlita mig på fossila bränslen för att ta mig över Atlanten. Men kanske kan jag visa för någon att om det går att ta sig tvärs över en kontinent med jordnötssmör, bröd och vatten som bränsle, kanske man inte måste åka bil överallt.

Det är inte ett sundare-liv projekt. Jag tränar mer och äter nyttigare mat men det är bara som en konsekvens av de förutsättningar som projektet medför. Mina ben behöver bli starkare, jag har inte råd att äta godis eller dricka alkohol, därmed mår jag bättre.

Som ni ser undviker jag frågan. Jag svarar på vad det inte är. Kanske är Uttramparen lite av allt ovan. En andlig och kroppslig rening, en passagrit (ordet passagerit fanns inte i mitt rättstavningsprogram, däremot fanns ordet pastagris). En resa i tiden tillbaka till mina förfäders strapatser som emigranter. Ett långt pekfinger åt ett samhälle som är besatta av att allt hela tiden ska gå fortare än det gjorde igår. Kanske allt det, men framför allt annat en önskan om det oklara, det spännande, det ödmjuka i att inte veta om man kommer klara det.

Oavsett vad Uttramparen är och om jag kommer klara det tror jag att lösningen på en hel del av människans problem ligger i den muskeldrivna farkosten. En vacker påminnelse om det finns i den här filmen som en vän tipsade mig om. Sju minuters kärlek till cyklar.

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ofrivillig simträning och försök till svar på frågan varför

  1. Josef K. skriver:

    Kanske gör du det för att folk frågar varför.

  2. uttramparen skriver:

    Klokt Josef!

  3. Gunnar skriver:

    ”På din dödsbädd kommer du inte ångra vad du har gjort, bara vad du inte har gjort.”

    Kanske räcker det som svar; för att jag känner att jag måste.

  4. Gunnar skriver:

    Apropå att dra ned på träningen lite…

    Träffade en sjukgymnast som varit hos NASA och studerat hur de styrketränar sina astronauter . Han menade att vilan var lika viktig som styrketräningen. Kroppen måste ha tid att återhämta sig och bygga upp kroppen mellan träningspassen. En person som styrketränar tre gånger i veckan kan få bättre resultat en någon som tränar fem dagar i veckan.

    • uttramparen skriver:

      För att jag känner att jag måste, det är nog det svar som kommer närmast sanningen.
      Jag ska tänka på NASA devisen. Men det är svårt att sitta still när man vant sin kropp vid rörelse. Tre dagar i veckan kanske skulle kunna funka.

  5. Johnna skriver:

    När jag cyklar gör jag det dels för miljön, dels för ekonomin, dels för hälsan men kanske främst för den livsglädje och frihet det innebär. Jag behöver inte oroa mig så mycket för jag vet att jag kommer stöta på problem men det ordnar sig alltid. Att få se den vackra underbara natur som finns överallt är livsglädje för mig. Man kan ta dagen som den kommer samtidigt så ha man planerat väl men eftersom man aldrig vet vad som kan hända måste man lägga in ngn timme varje dag i fall att något går sönder och det är svårt att laga. Lyckas man då klara sig en dag utan att behöva laga något-ja då finns tid för ngt fantastiskt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>