Klapp på egen axel

Det har snart gått en månad sen jag slängde ut min TV och påbörjade mitt enkelhetsprojekt. Jag vill inte låta allt för präktig nu. Det är klart att man ska kolla på TV om man vill det. Jag har verkligen ingenting emot att någon tittar på TV. Men för egen del måste jag säga att det har varit ett av de bästa besluten någonsin. Det blev en hel massa timmar framför TV apparaten innan. Jag har genom mitt jobb lärt mig att man i Sverige varje år spenderar ungefär 70 miljarder på reklam och marknadsföring. Att köpa 30 sekunders reklamtid på primetime (fredag kl 2045 för att vara exakt)i TV4 kostar 164000:-. Det är bara för en halv minut. Jag tror inte att de i reklambranschen på något vis är dumma. Det är klart att man får tillbaka de pengar man satsar på reklam. Så, om jag slutar titta på TV, om jag minskar min egen reklamexponering borde min önskan att köpa nya grejer minska och jag får mer pengar över att spara inför mitt kommande äventyr. Så tänker jag. Förutom att jag förmodligen kommer kunna spara pengar på att inte ha någon TV mår jag mycket bättre i själen. Det finns ingenting som kan göra att jag känner mig så ensam som att ägna en kväll åt att engagera mig i amerikanska uppdiktade relationer.

Jag har inte saknat TV en enda gång, mitt x-box däremot har det varit värre med. Men som tur är har jag fina vänner. Igår var jag hemma hos min vän K hela kvällen och vi hängav oss åt våldsamma TV-spel. Jag får bjuda hem honom på middag någon dag som tack.

Jag har också lovat mig själv att sluta med min lata vana att alltid äta ute på lunch. Det har verkligen gått superbra. Jag har upptäckt att jag faktiskt tycker att det är kul att laga mat igen och jag kan fylla mina matlådor med den mat jag själv gillar och framför allt behöver. Som vegetarian kan det vara svårt att få i sig sina proteiner om man bara förlitar sig på restaurangernas utbud. Särskilt med min intensifierade träning. Mina matkostnader har minskat drastiskt den här månaden och jag gillar att jag vet vad det är jag äter. Men, ironin i det här är att jag i morse glömde min matlåda hemma. Jag funderade ganska länge på att bara äta yoghurten som står i kylen till lunch men jag blev så desperat hungrig att jag fick krypa till korset och köpa till en baguette. Det kändes lite surt nu när jag klarat min egen utmaning så pass bra.

Så var det godiset och glassen. Det som jag för en månad sen trodde skulle bli det svåraste att klara sig utan. Det var verkligen förjäkligt i början. Jag hade huvudvärk, var sur och trött. Nästan som när jag en gång i tiden slutade snusa. Om det var en placeboabstinens eller en verklig reaktion vet jag inte men jobbigt var det. När den första veckan hade gått började obehaget i vilket fall att släppa. Idag mår jag riktigt bra och den rituella chokladbiten på väg hem från mataffären är jag inte ens sugen på.

Förutom mat har jag inte köpt någonting den här månaden och det har inte varit särskilt besvärligt, jag har ett tydligt mål med min asketiska livsstil och det är skönt att veta att varje uteblivet köp är ett steg närmare mitt äventyr. Det här gäller alla saker, förutom en sak. Cykeltillbehör. Shit va mycket grejer det finns som man känner att man bara måste ha. Exempelvis har jag fått för mig att jag måste försöka fixa clips till pedalerna. Såna man spänner fast skorna i. Ni som läser det här och har erfarenhet av att cykla långa sträckor kanske kan hjälpa mig här. Borde jag skaffa clips eller kan det kvitta? Så, med undantag från cykeltillbehör har jag klarat mig bra från konsumtion den här månaden men i morgon är det lönedag, dagen som tidigare har firats stort genom att köpa en massa saker som man känt att man har behövt sen den senaste lönen. Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå med köpstoppet. May the force be with me!   

 Oj, det blev en massa klappa sig själv på axeln i det här inlägget. Jag ska skärpa till mig till nästa inlägg och inte vara lika navelskådande. Jag länkar här till en stor förebild för mitt äventyr. Läs och förundras!

Det här inlägget postades i Livsstilsdeflation. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Klapp på egen axel

  1. Jenny skriver:

    Fröken -som tror hon är förfin för att läsa pocket- äger en massa pocketböcker (nya som gamla) och samlar inte direkt på dem så om du vill få en pocketbok tillsänd lite då och för nöjesläsning så vet du vem att höra av dig till.

    Kram Jenny

    • uttramparen skriver:

      Åh, det är ett erbjudande jag ska ta på allvar! Jag byter en pocket mot en övernattning på min soffa + frukost när du behöver det som allra mest.

  2. Kefre skriver:

    Det finns väl inget så snopet som när man glömmer sin mat hemma, man kan ju nästan inte tänka på något annat, det händer nog alla någongång skulle jag tro.

  3. Philip skriver:

    Angående spd så gör det cyklingen enklare genom att du kan ”dra” dig upp för backarna med benen istället för att bara ”trycka” dig upp. Rätt praktiskt också att sitta fast med fötterna då man känner sig mer ett med cykeln samtidigt som du vet att du trampar på rätt sätt. SPD är skönt och något jag rekommenderar men absolut inget krav eller avgörande för projektets framfart. Har du aldrig testat så spelar det ju ingen direkt roll, är du van att trampa med vanliga skor så antar jag att du trivs med det. Bara du ser till att ha cyklat in skorna du ska använda innan avresa så inga skavsår uppstår (Mina cykeldojor är dom skönaste skorna jag nånsin haft! rejält incyklade :)

    • Philip skriver:

      Eller vänta, missuppfattade jag det nu? Menar du clips som i ”korgar” som man stoppar in skorna i eller spd pedaler där man klickar fast hela skon?

      • uttramparen skriver:

        Hej Philip!
        Med clip menade jag det som jag nu lärt mig kallas SPD. Jag ska försöka hitta någon som kör med det här i närheten så att jag kan pröva hur det känns. Men när man surfar runt lite så verkar de flesta överens om att cyklingen blir skönare med SPD. Jag ser två nackdelar med det systemet, det ena är att man måste köpa till nya skor och nya pedaler (vilket går att lösa men är lite emot projektets anda), det ändra kanske snarare är en fråga än ett problem är huruvida man kan använda sina skor även när man går? Blir de typ som pjäxor eller kan man promenera i dom?

      • uttramparen skriver:

        Tack för tipset!

  4. Philip skriver:

    Dom fungerar utmärkt att gå i även när man inte cyklar, det är lite som fotbollsskor fast med en järnplatta under, knastrar lite när man går på grus men slitage uppstår sällan. Fungerar perfekt att ha i affärer, restauranger, skogsstigar, ja överallt faktiskt. En annan grej som brorsan påminde mig om var att vanliga gympadojor/sandaler har en tendens att vara väldigt böjbara vilket kan vara jobbigt om man ska cykla längre sträckor. Med cykelskor fördelar man kraften på hela sulan istället för att ha hela kraften på taggarna på pedalerna vilket kan orsaka värk i fötterna.

    Priset på ett par sköna spd-skor är ovärderligt, dom håller i evigheter och något man kan använda livet ut :)

    • uttramparen skriver:

      Ah, ok! Jag är övertygad nu. Ska göra vad jag kan för att få tag på ett par sköna dojjor! Tack igen, och hälsa brorsan!

      • Daniel Eriksson skriver:

        Jag är inte så bevandrad i cykelskodjungeln, men jag har i alla fall ett råd. Köp inte renodlade landsvägsskor, eftersom dessa inte är anpassade för att gå i. Du får säkert bra råd av din cykelhandlare.

    • uttramparen skriver:

      Hehe! Jag har hittat SPD pedaler! Begagnade, fina shimano med SPD på ena sidan och vanliga pedaler på andra sidan. Nu ska jag lösa skorna bara!

  5. Josef K. skriver:

    Min goda vän som cycklade till Svarta Havet körde helt utan clips har jag för mig, så nödvändighet är det nog inte.

  6. Johnna skriver:

    Oj vad bra! Det är roligt när man kan göra någon köpstopgrej eller fasta. Själv fastade jag i slutet av våren och början på sommaren i 1,5 månader från glass, godis, kakor, bakelser och sånt gott. Jag försökte verkligen att inte ens ta emot när folk bjöd mig. Det var verkligen jättehemskt de första 2-3 veckorna. Sen lugnade det ned sig. Efter det kände jag inte så stort behov av sådana saker men när man några veckor senare jobbade med kakor framför nyllet så blev man väldigt sugen igen och började äta. Men jag känner att jag gärna skulle fasta igen och det borde jag nog göra. Eller åtminstone införa köpstop på sådana grejer. Det är jobbigt att inte kunna ta emot gåvor!
    För min del var främsta anledningen hälsa och miljö. Pengarna som jag 1,5 månader tidigare hade lagt på dessa goda grejer använde jag för att köpa regnskog.
    Så lite duktig får jag väl säga att jag varit men bättre kan man alltid bli! Och det smakar inte godare utav att fuska från fastan- testade det någon gång men tyckte sen att det bara var onödigt gjort utav mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>